Suomeksi in English

Johanna Parikka Altenstedts pussel

Johanna Parikka Altenstedt mötte ordet ”stellist” i början av 90-talet i samband med att hon skrev journalistiska artiklar om 50- och 60 -talets finländska och svenska politik. – Det står ibland i gamla artikelklipp om finska makthavare att de har varit ”stellister”. Det fick mig börja fundera och jag började ta reda på vad detta betydde. Det ledde till att jag hittade några hänvisningar till Operation Stella Polaris och sedan var jag fast. Sakta men säkert har jag samlat material om operationen sedan dess, berättar författaren och konstaterar samtidigt att pusslet är långt ifrån färdigt än.

I början av 90-talet var Johanna Parikka Altenstedt frånskild småbarnsmamma och jobbade som korrespondent för Finlands näst största tidning Aamulehti, för den finlandssvenska kulturtidningen Ny Tid samt senare för Finlands motsvarighet för Expressen, Iltalehti samtidigt som hon producerade flitigt radio- och tv-inslag. – När barnen hade lagts läste jag spionhistoria och försökte lägga pussel i form av att kartlägga utifrån tidningsklipp och böcker vem som kände vem, vem som varit i vilken stad och när, för att kunna se nätverket, minns Johanna Parikka Altenstedt.

Hon bodde i Stockholm och passade på att titta in på Krigsarkivet på Gärdet så ofta som hon kunde när hon hade vägarna förbi tv-huset eller Sveriges Radio. Där sökte hon telegram från Helsingfors till Stockholm under vissa tidsperioder och lyckades komma åt även material som då fortfarande var hemligstämplat. Som bekant har Sverige långa sekretesstider jämfört med många andra länder som har varit med i kriget. Därmed är det bara nyligen som en hel del av materialet har släppts fritt. – Även Sveriges Radios pressarkiv var ett bra ställe att gräva på före Internets tidsålder, för där finns massor av tidningsklipp ända från början av 1900-talet, berättar Johanna Parikka Altenstedt.

1996 skrev Johanna sin första artikel om Stella Polaris i Ny Tid. Då hade hon fått tag i några av då fortfarande levande nyckelpersoner och intervjuade dem per telefon. Många ville inte svara på frågor först – men efter ett idogt försök lossnade det. Johanna Parikka Altenstedts styrka som intervjuare var att hon verkligen och bevisligen hade inga andra intressen än den egna nyfikenheten och behovet att förstå historiska faser som drivkraft och det var lätt att bevisa – hennes journalistiska gärning innefattade såväl vänstertidningar som högertidningar, hon är utbildad fil mag i sociologi och behärskar vetenskapliga forskningsmetoder, hon har både finskt och svenskt medborgarskap och gjorde allt arbete ideellt. Det fanns ingen beställare någonstans. – Det har inte tagit lång tid för mig att visa för mina intervjupersoner att mitt syfte är att dokumentera ett stycke historia som annars försvinner helt, och inget annat. Jag har inte som mitt motiv att fördöma utan att försöka förstå, säger Johanna Parikka Altenstedt.

Under årens lopp har det varit många producenter som visat intresse för berättelsen om Stella Polaris, men utan att det har lett till något mer än möten och diskussioner. Till slut bestämde sig Johanna Parikka Altenstedt lägga ut på Internet det hon hade fått ihop för att materialet skulle kunna komma till nytta för andra. Hon bestämde sig för att lägga Stella Polaris på hyllan eftersom hon inte hade tid att fortsätta med forskningen och kände att det inte fanns tillräckligt intresse och förståelse bland dagens kulturredaktörer och tv-producenter att se vilken fantastisk film eller bok denna berättelse är. – Vi kan allt om Dagen D och Das Boot, men ingen har sett våra länders gemensamma spännande krigshistoria på samma sätt ännu, konstaterar Johanna Parikka Altenstedt.

Lärt sig mycket

I Finland produceras det visserligen numera filmer om krigstiden och efterkrigstiden, men i Sverige har man inte börjat analysera krigstiderna på filmduken. Så här funderar Johanna Parikka Altenstedt kring underrättelses roll i vårt moderna samhälle: – Jag hoppas att min bok kan visa att det inte har varit så enkelt för makthavare i ett litet land mellan stormakternas storspel. Behovet av underrättelser har varit enorm, men att få fram information är en sak – sedan ska det också användas i den praktiska politiken. Det är oerhört svårt eftersom ingen har facit och vet vem som vinner konflikten, och därmed kan inte veta vad som är bästa sättet att använda informationen. Därför tror jag att man måste studera och utvärdera underrättelsearbetet även i den diplomatiska och politiska kontexten och inte bara som militär verksamhet. – Färska exempel på behov av underrättelser har vi ju faktiskt även idag – i samband med oljekonflikten mellan Ryssland och Ukraina där även EU är en aktör. Att veta vad de stora makterna tänker göra är egentligen oerhört värdefullt. Vilken myndighet som sköter underrättelseinhämtningen och hur det kontrolleras är såklart en nationell fråga av demokratiska dimensioner – men in the end of the day är nationen som har mest pålitliga underrättelser en fördel i en konfliktsituation. – Vi inbillar oss gärna att vi lever i ett samhälle som inte kan skakas men det är inte sant. Att stänga av banksystemet eller bankomaterna skulle lämna många av oss med väldigt lite pengar i plånboken, att skada Internetsystemet skulle skada samhället oerhört – även informationsspridningen – och se bara på det otänkbara som skedde i Skåne den 16 december 2008: ett jordskalv på 4,7 i Richterskalan! Jag var en del av länsstyrelsens krisledningsgrupp och såg med egna ögon hur otänkbar en sådan händelse anses vara – men ändå hände det!

Inspelningar

När Johanna Parikka Altenstedt hade lämnat Stella Polaris bakom sig – trodde hon – dök Pertti Hänninen upp i hennes liv. Erik Penser Fondkommissions IT-chef ringde och ville träffas. Det lät lite overkligt först men efter första mötet mitt i Stockholms finanskvarter övertygades Johanna Parikka Altensetdt att börja dokumentera Stella Polaris igen. Hon skulle få träffa Perttis mamma Aili, som hade varit med på flykten själv. Johanna Parikka Altensedt och Pertti Hänninen bestämde sig för att börja samla dokumentation förutsättningslöst samt banda och dokumentera så mycket som möjligt. Tanken var att samla både filmmaterial, ljudinspelningar och foton när det ännu finns människor som kan berätta själva. – Vi kom fram till att bara dokumentera och senare diskutera vad vi skulle använda materialet till. Jag fick vid ett tillfälle låna kamera från ett svensk filmbolag och en annan gång fick jag hjälp av en radioproducent med att ordna teknik för en ljudinspelning, men övrigt har vi gjort allt med egna krafter och egna resurser, berättar Johanna Parikka Altenstedt. (081218)

Samarbetet med Pertti Hänninen har lett till otaliga timmar av intervjuer med Aili Hänninen, samt andra inspelade intervjuer, även med Pertti Hänninen själv.
-Vi kommer att lägga ut intervjuer här på nätet allt eftersom de redigeras för att alla ska kunna ta del av den här historien och dess källor. Hela tanken med den här webbsidan är att vi ska samla källor och material här som någonslags populärvetenskaplig bank, förklarar Johanna Parikka Altenstedt ambitionen med hemsidan.

Fakta:

Johanna Parikka Altenstedt
Fil lic i mediepedagogik vid Luleå Tekniska Universitet och fil mag vid Lunds Universitet
Finsk och svensk medborgare, finskspråkig
Född i Esbo 1963 och uppvuxen i Åbo
Kom till Sverige i början av 80 -talet som sociologistudent
Tre barn födda -87, -89 och 2000, gift med civilingenjör och -ekonom Niklas Altenstedt
Arbetar på Wirtén PR och Kommunikation i Lund sedan 2009, därinnan på Länsstyrelsen i Skåne län, Europaparlamentet och Konsumentverket i Finland, samt som journalist och grävande journalist